Jag vandrar med Elefanterna i Nuet med alla Er som önskar leva i äkta kontakt i expanderande medvetande.
Vad jag inte visste, det var att det var jag själv som hade nyckeln till friheten. Att vi alla är ägare till vår egen alldeles unika nyckel till vårt Själv!
Jag levde i ständig oro, något jag inte var medveten om. Jag var rädd för att inte duga och orolig för vad andra tyckte och tänkte om mig. Rädd att misslyckas likväl som att lyckas, och utrymmet däremellan var inte stort. Jag gjorde allt för att få tillhöra och passa in. Allt som jag upplevde inte var okej att känna, tänka och göra tryckte jag undan och gömde djupt i mitt inre. Och jag skapade en fasad om vem jag var, en fasad byggd av att jag lät andra definiera vem jag var. Inget av detta var jag medveten om pågick, och hade pågått, i hela mitt liv. Men det undangömda fortsatte dock att leva, men nu i mitt undermedvetna. Och det styrde mig, utan att jag förstod det. Det skapade min verklighet, hur jag levde och uppfattade världen. Det färgade mina möten och relationer på alla plan. Jag skämdes för så mycket, ytterst för den jag var. Jag jämförde och värderade mig, och oftast föll domen inte väl ut och då började min inre kritiker slå på mig och på andra. Så många omedvetna antaganden och övertygelser som styrde mig. Jag som trodde jag gjorde medvetna val utifrån att jag försökte tänka ut i förväg hur allt skulle bli. Idag är jag tacksam för allt detta, för det tog mig ut på Livets resa, en resa utan slut.
Men jag behövde komma mycket långt bort från mitt ”hem”, bokstavligt som bildligt, innan vandringen tillbaka till ”Vem är Jag?!” startade och till friheten som kommer med denna vandring. Resan i det yttre tog mig till Botswana och till Elefanterna. På vandring med elefanterna upplevde jag för första gången friheten. Friheten i Nuet, i att bara vara den jag är bortom alla attribut. I elefanternas sällskap kom jag i kontakt med mitt autentiska Själv och med Kärleken. Elefanterna älskar mig precis som den Jag Är, i mitt ursprung. Nu förstår jag att den kärleken och tilliten elefanterna delade med sig av gjorde att mina försvarsmurar började rämna just där och då, i Nuet. Och Själen fick den chans hon väntat så länge på. När jag lämnade elefanterna grät jag för första gången på mycket mycket länge. Tårarna bara rann och jag som alltid kunnat stoppa dem kunde det inte längre. Men fortfarande rädd att visa mina tårar gömde jag mig bakom solglasögonen. Idag vet jag att det var själen som grät för oss, vi var nu på väg hem. Det var tårar i glädje och tacksamhet. Från elefanterna fick jag en fantastisk gåva, ett nytt minne i kroppen av hur det känns att vara hel och älskad precis som den jag är. Det jag inte mindes där och då, det var att själen och elefanterna långt tidigare ingått förbund. Nu började vi vandringen, en medveten vandring som pågår för evigt.
Den mer aktiva resan in i det inre startade med olika ledarskapsutbildningar som bl.a. UGL (utveckling grupp ledare), FUGL och Volvogruppens ettåriga utbildning som funktionell ledare. Utbildningar som väckte intresset att lära mig mer om hur vi människor relaterar. Resan pågick även individuellt via olika former av kroppsterapier och psykosyntesterapi. Vilket jag började med då min kropp började signalera och jag inte förstod vad som hände. Nu vet jag att det var min själ som också via kroppen försökte berätta om livet jag levde, att det inte var min sanning jag levde. Ja, att jag helt enkelt inte levde bara överlevde. Efter några år i terapi tog jag steget att utbilda mig inom psykosyntes och blev efter tre års utbildning certifierad i inre och yttre ledarskap vid Psykosyntes Institutet. Idag förstår jag att det var min själ som så finurligt guidade mig framåt. Psykosyntes är en psykologiform som även inkluderar det transpersonella perspektivet, något som när jag började mina studier inte fäste någon avsikt vid då det själsliga perspektivet var ett område som var tabu hos mig.
Då jag vid den tidpunkten fortfarande till stora delar styrdes av övertygelsen att det var akademiska meriter som räknas, med två magisterexamens sedan tidigare i bagaget, började jag studera psykologi vid Göteborgs universitet. Detta mynnade ut i en kandidatexamen. Men mina psykosyntesstudier hade öppnat dörren till fler perspektiv. Så parallellt med mitt arbete som internrevisor och psykologistudierna gick jag ett ettårigt utvecklingsprogram i Trauma, Energiarbete och Reconstructive. Resultatet var inte bara ett certifikat från Humansky, Institutet för Trauma och Reconstructive utan det var nu som jag verkligen kom i kontakt med och in i kroppen vilket förvandlade mig på djupet.
Resan från att leva i och från huvudet, sinnet, till att känna kroppen från ”insidan” och känna livsenergin som vibrerar är magisk och livsförändrande. Jag behövde komma ”hem” till min fysiska kropp för att fullt ut uppleva min emotionella kropp och därmed få tillgång till alla känslor. Känslor som tillsammans med den fysiska och mentala kroppen och själen är så viktiga i att guida mig till ett friskt och glädjefyllt liv i frihet. Denna inre resa är vägen för att släppa det jag tryckt undan i mitt undermedvetna under så många år. Det gömda hade ”satt sig” i kroppen som blockeringar och skapat olika symptom, med namn som IBS, ångest, avsaknad av tillit, dålig självkänsla mm. Idag vet jag att det är energiarbete som frisläpper blockeringarna, genom att verka i ”alla” våra kroppar, fysiska, mentala, emotionella och andliga. Jag kommer då i kontakt med mitt inre ursprungliga Själv, hem till mitt ursprung och accepterar alla delar av mig själv. Idag känner jag en djup tacksamhet och förståelse för alla dessa delar av mig som jag gömt undan för att överleva. Nu när jag vågar möta mina rädslor som jag inte vågade kännas vid, visar de mig de vackraste gåvor jag aldrig kunde drömma om. Jag inser att det tack vare att jag som barn fick min tillit bruten som jag idag vet vad tillit är. Och jag vet vad kontakt är i och med att jag upplevde en problematisk anknytning som barn. Livets paradoxer är så vackra. Nu älskar jag mina föräldrar för precis de fantastiska föräldrar de var för mig. De var också människor med sina egna bagage med olika gåvor. Och jag är djupt tacksam till livet som ger mig denna möjlighet att expandera medvetandet och uppleva hur livet förändras när jag väl säger JA till Livet, mitt Sanna Jag, Själen och Kärleken.
I takt med att tilliten till livet expanderar kommer även Livet mig till mötes och hjälper mig. För mig som inte var i kontakt med tilliten utan levt med övertygelsen att jag måste klara mig själv var mitt arbete det allra viktigaste. Det var försörjningen därifrån som gjorde att jag kunde överleva, trodde jag. Livet visade mig hur fel jag hade. Tack vare en omorganisation inom Förvaltnings AB Framtiden där jag arbetade som internrevisor blev jag av med jobbet. Internrevisionsfunktionen, som var ”jag,” raderades ut. Livet i all sin storslagenhet gav mig denna gåva samtidigt som jag hade en resa inplanerad till elefanterna. Möten under denna resa förändrade fullkomligt mitt liv och jag kom tillbaka med förståelsen. ”Jag kan inte bara leva för mina resor till de fysiska elefanterna, och resten av året ”bara överleva” och spara till resorna”. ”Livet är det som pågår Här Och Nu”, och insikten att Elefanterna och jag vandrar i detta Nu. Modet att verkligen stänga dörren till ”det gamla livet” till ”Framtiden” och livet som revisor var att jag nu kände tilliten i och till Livet.
Idag vet jag att det inte är en slump att jag under så många år arbetade som controller och revisor, både som extern revisor vid KPMG och som internrevisor vid AB Volvo och Framtiden. Jag blev en expert på styrning, ledning och kontroll. Det jag försökt styra och kontrollera, livet, hade jag gjort till mitt yrke. Min upplevelse av tillit fick mig att i mitt examensarbete vid psykologiska institutionen vid Göteborgs Universitet skriva om tillit och intern styrning och kontroll. Det är lätt att läsa och skriva om tillit men att verkligen uppleva tillit, inte bara intellektuellt, är en helt annan sak. Det finns många vetenskapliga definitioner på vad tillit är och många av dem pekar på vikten av att våga visa sin sårbarhet. Och, det låter sig inte göras via intellektet. Att verkligen våga möta och stå i min egen sanning var, och är, en lång vandring och för mig en förutsättning för att komma i kontakt, först med mig själv, för att därefter komma i kontakt med andra och bygga tillit från en helt ny karta… Läs gärna kandidatuppsatsen ”Tilliten är grunden för allt” men vill du uppleva vad tillit är, välkommen att vandra med mig och Elefanterna, för att ta dig till din egen upplevelse av tillit och vad kontroll är. För idag har jag ett helt annat perspektiv på vad kontroll är och vad vi kan kontrollera.
Idag är jag verksam som guide, inbjuder och inspirerar människor att expandera medvetandet och investera i sig själva, för sig själva, Elefanterna och allt liv på Moder Jord. Det är oss själva vi kan ändra på, inte andra och världen, men genom att ändra på oss själva ändrar vi andra, och världen. Jag är djupt tacksam till Elefanterna som återuppväckte i mig något som var så djupt gömt inom mig, kraften och kärleken vi alla har.
Nyckeln har vi alla och valet är vårt om vi vill öppna dörren till att expandera vårt medvetande, mer och mer. Det förändrar vår verklighet genom att vi vet att vi alla lever i det ständigt innevarande ögonblicket och det är i detta Nu vi skapar vår framtid i äkta kontakt.
